Beck!

Har ett återfall med sin rygg/höft igen.
Igår fick vi åka veterinären för en kontroll.

Domen var hårdare än jag kunde tro, han sa att Beck har ett progressivt höftledsfel & att detta inte 

går att åtgärda, bara lindra & "bromsa".

Vi pratade en evt operation, men det tyckte inte veterinären att vi skulle göra.

Det utförs på så sätt att en platta opereras in & sätts fast med stift/klammer. Lång rehabilitering efteråt

& med det faktum att Beck skulle bli rörelsehindrad & inte kunna hoppa bla efteråt.

Vi var enig, det är inget liv för honom att vakna upp till.

Så mitt Älskade hjärta Beck ska nu gå på smärtstillande hela tiden, dosen regleras efterhand som det går bra, vid träning mer smärtsillande & vid vila lite mindre dos o.s.v. Men ändå ha en dos varje dag, livet ut.

Detta var hårt att höra, jag grät & grät & grät, tårarna hade inget slut.

Mathias bröt ihop & grät. Vi är hela familjen så fästa vid vår älskade hund.

Igår var en Tung dag. Så nu väntar vi på en röntgen för att se hur det är ställt & vad som är fel.
Beck´s uppfödare Lotta var ett enormt stöd under gårdagen för mig, likaså min vän Sandra.

Jiri´s förklarade att sjukdomen kunde man upptäcka vid ca 12-18 månaders ålder, men att det vanligaste var runt 2-3 års ålder. Beck blir 3 år nu i dec. Och att det är väl där vid den åldern man lättast upptäcker den.

Han berättade mycket mer men min hjärna registrerade inte, hörde allt som i en dimma långt bort i perferin.
Orkade inte ta till mig mer. Tror det är ett skydd mot smärtan - smärtan om att en dag mista Beck.

Han berättade vidare att de flesta beslutar att låta hunden somna in vid röntgen, att dom inte väcker upp han mer från sederingen. MEN att beroende på vad det än är så ska man ska ha i åtanke att med rätt smärtlindring & med rätt träning så kan jag behålla Beck i många år till.

Det Hoppet lever vi på! Många år till var 3 ord jag tog till mig, dom gör nämligen inte ont.

Jiri´s är väldigt noga med att berätta alla nackdelar & fördelar.

Han säger aldrig mer än vad han behöver, lovar inget, ger inga hopp & heller inga tvivel.

Berättar sakligt & grundligt & att allt är individuellt.

Jag gillar verkligen Jiri´s, har gått där i flera år med mina hundar & han har mitt fulla förtroende till 100%

Om detta beror på Beck´s skada eller om det är ärtfligt är inget jag bryr mig om.

Det har ingen betydelse i det stora hela, varken för mig eller någon annan.

Fokus Nu är att låta Beck ha en fin smärtfri tid, tills det är dags att vandra över regnbågsbron.

För JAG vet att även den bästa uppfödaren, även den noggrannaste uppfödare kan Råka få höftledsfel i sin avel.
Det är oturen som spelar in helt enkelt. Och i skrivande stund & innan röntgen kan ingen säga VAD det är & Varför det har kommit. Enda vi vet är att han har smärtor som vi nu ska lindra.

Skriver detta inlägg för att dela med mig av min smärta, min sorg över ett älskat husdjur, en fin familjemedlem som betyder sååååå mycket för mig & barnen.

Finns inga ord som räcker till hur mycket vi avgudar denna hund.
Och jag är så glad för de år jag har fått med han och den tid vi har kvar tillsammans.

Hur länge vet vi inte, men jag tar varje dag som den sista & gör vår tid ihop Ännu finare.

På Återseende kära läsare.